Någon viskade: Jag känner ingen som till mig kan finnas.

-Om ingen till dig kan finnas, ser du inte med öppet sinne. Du letar efter den som till dig ska finnas så att letandet gör dig blind. Du går förbi utan att veta men letandet gör dig troende om vad du ska finna.

Någon viskade: Men om jag inte letar kommer jag ej finna.

-Du har letat men inte ännu hittat, du har trott men inte vetat, du har länge funnit men inte det rätta. Du söker efter något som redan djupt finnes, du har letat efter något som finns i djupet av din själ.

Någon viskade: Men djupet av min själ säger sök efter glädjen.

- Om djupet av din själ säger sök efter glädjen, har du ej funnit.
Den som funnit lyckan är den som minst letar. Han är den som ser lyckan inte försöker hitta den. Han är den som accepterat inte förnekat.

Någon viskade: Så jag ska sluta söka efter lyckan och se den?
Hur ska jag kunna se den när jag som en ensam själ vandrar omkring i mörkret, letande efter något som jag aldrig känt? Där alla andra skrattar utom jag. Där jaget är så tråkigt att ingen vill se.

– Hur ska du kunna känna lyckan om du inte ser värdet i dig själv.
Om du ser dig som inget, kommer ingen se dig annat än inget!
Du måste veta att det finns ingen som dig. Se på dig som det vackra som du är, se på dig själv så som den unika du är.

Någon skrattade: Ingen har tidigare sagt att jag är vacker. Ingen har tidigare gjort mig förstådd om att jaget är något som jag måste se för att jag ska kunna förstå det.
Jag har letat men aldrig tidigare sätt.

-Livet är ögonblicket döden är oändligheten! Lyckan måste därför sökas i detta liv. Sedan återgår vi till något där våra tankar och själen ej existerar.

/Danijel