För det mesta vill jag gråta
utan att jag ens vet varför
Det bara stockar sig i halsen
Och rösten blir tjock och grötig
I magen har nattfjärilarna vaknat
Deras vingar fladdrar oroligt i mörkret
tvingar mig att kippa efter luft som ändå inte vill nå fram
Ofta vill jag bara fly
springa så fort jag kan
bort från allt det ordlösa som jagar mig
Någonstans där jag kan andas
utan att få svindel
någonstans där inte 1000 armar drar i mig
klamrar sig fast
med tentakler som slingrar sig allt hårdare kring allt som är jag
Någonstans där minnen inte finns
Inget som befaller mig att leva vidare i smärtan
att jag måste kämpa på
som jag alltid gjort
Ofta känns det som livet sugs ur mig
En glädjelös tomhet
Är allt som blir kvar
Kanske är jag arg och bitter
På allt o alla
fast det är mitt eget ansvar
att vårda min egen glädje