Att skriva ner dikter varit ett sätt att tolka
Det som jag känner
Att skriva det med bläck
Det som i ådrorna bränner
Någonting som ingen vet inte ens mina
Närmaste vänner
Men för er berättar jag allt
För er jag allting bekänner

En vokal blir till en stavelse
Sen blir det ord
Inte långt efter detta
är dikten gjord
Korten är framme
Det är lagt på vårt bord
Sanningen bränner
Värre än mord

Det börja som litet
För dej var det en lek
Men det du inte visste
Jag tolererar aldrig svek
Nu ser jag dej framme
Kritvit och blek
Började väl
slutade med att jag skrek

Du kan fråga dej
Om sagan e sann
Men aldrig mer
Kan du kalla mig för din man