Våren är en ungflickskvinna
på väg att flytta hemifrån
Pappas Bores vita hus
mot sommarens heta löften
vågar inte ta beslutet
vågar inte ta farväl
men längtar och
plågar sig ihjäl
visar sig och gömmer sig
men väcks av ljuset
Dags att packa dags att fara
men stannar kvar i huset
står i himmelsk skrud
barfota med utsläppt hår
öppnar gläntar
ger sig av i ystra språng
vänder än en gång
för att värma sina frusna tår
vankar av och an
i kval mot tiden
snart är sista stora valet klart
lämnar allt med fart