Ångan ligger
tungt och dovt
kryper fram i mossa

bandet som sattes
när kom dit
går nu ej att lossa

blött och kallt
hala löv
saknar en varm kofta

tårar rinner
ned mot dyn
nu för allt ofta

uppför backen
ögon tunga
tar sig för sin panna

benen ger vika
gyttja brun
här är för att stanna