Sveket slår hårdast mot de du har nära
i mina drömmar önskar jag att du
en gång fick uppleva det du utsätter oss för

du sviker
för att vi alltid stannar, hjälper att sopa skärvor, betala hyror, hjälper med allmosor
bundna av samvetskval mot ett vuxet barn 

du sviker aldrig mig igen
barnen som är det renaste jag har, ska aldrig hänga i det eviga limbo du bär, likt Saturnus sina ringar

nu vänder jag ryggen
och lämnar den som en gång var min bror

farväl

farväl, och välkommen
för vem vet! det där jäkla hoppet
förbannade arvet
påtagliga behovet
vem är jag att döma dig ur mitt liv?

om du ringer, svarar jag


men du ringer aldrig