Kommer jag alltid vara förloraren
Kommer jag alltid tro du ser ned på mig
Kommer jag aldrig bli betrodd
Kommer jag alltid gå med ett sänkt huvud

Inför andra, jämförs du alltid med dem
För vem kan egentligen mätas mot dig
Du, sitter kvar på min tron, bländar mig mot att leva ett skäligt, värdigt liv.
För vårt öde blev ett oavslutat kapitel
Och jag vill så gärna skriva om alla misstagen

Eller bläddra fram ett nytt kapitel med dig
Ett där vi på riktigt möts igen
Om inte under sol, i regn eller minusgrader

Men sårade hjärtan gör rätt i att vilja gå vidare

Oändliga tänk-om växer med antalet dagar utan dig
Hysteriska gråtattacker och det är inte rättvist för någon
För jag måste kanske sakta in igen för att inte såra nya förälskelser
De förtjänar hela mitt hjärta

Men för varje dag som går blir mitt ånger bara större
För efter ett år.. så jämför jag dem alla med dig fortfarande
För du kommer aldrig blekas ut.. förstår du inte det?