Ruiner av forna svunna tankar
Vill tro att allt var lättare förr för sinnen
men tyngre för världsliga kroppar

Framför mig ser jag den uråldriga ekens knotiga stam
med årsringar med envishet och kunskaper lagrade
i lager på lager med år av erfarenheter

Kronan längst upp lever sitt eget liv med föränderliga vindar
sol,regn och årstider spelar fritt så allt är möjligt

Därunder knotar det gamla och kylan spänner och spränger

Det finns stunder jag tror att det gamla kan stå på egna ben
andra ingivelser får näring när jag ser de nya knopparna och bladen fulla av kraft att spränga gränser och snudda vid himmelen.

I mitt innersta vet jag dock att de båda behöver varann