Det låter på ett visst sätt när bussen rullar genom allén
gruset knastrar under de tunga däcken
motorn ekar mellan björkarna
man behöver inte ens vända sig om för att veta att den kommer
på stationen lägger sig solen över pappersarken
vinden vill bläddra mellan bladen men hans tumme vilar över den vänstra sidan.

Du handlade aldrig om blå himmel eller döende korallrev
trollsländor, lågkonjunktur eller varma bussar en vårmorgon i slutet av april
du råkade bara hamna mitt i det
smältande istappar, en roman för halva priset på en sliten bordskiva på Akademibokhandeln, långa vaggande skuggor i de sena
sommartimmarna
jag råkade bara slå till din axel en morgon i mars
hamna bredvid dig på tåget jag tror kallas
livet

Dina tårar glimmar silkesmjukt i månens ljus
men i Polen får kvinnor inte göra abort
och det är allt som fastnade i mig
när du sa att du inte vill ha mig längre