Baby
Ska jag bekänna att det händer att jag drömmer om dig
Ljusgula morgnar när sovrummet är stilla och mjukt
Det fanns timmar vi aldrig talade om
Precis som vi aldrig talade om kajornas krokiga bon under takpannorna
Hur rädd du var för ormvråken när du i mani ständigt anade dess skugga över de nyskördade åkrarna
Sprang du över den torrfläckiga gräsmattan och låste in hönsen i vedboden
Det fanns timmar vi aldrig talade om
Det var timmarna av vad som skulle hända efteråt, när jag skulle minnas

Ska jag säga att det händer att jag ser din böjda ryggtavla bäras av någon annan
på Skanstullsbron mitt i natten centralstationen tidig morgon eller mitt under ännu ett seminarium när någon reser sig upp ur bänkraden framför min för att samla ihop sina anteckningar
Som om du inte redan nästlat dig in i alldeles för många utav mina skymda vrår
Samma grimaserande ansikte skymta förbi gömt under någon annans hud
Jag ryggar tillbaka eller lutar mig närmre
Doften är en annans eller om det är samma
likt regnet som faller genom årstider
en så evigt enkel
ständigt förnimbar och förtrogen doft

Baby
ska jag säga att det händer att dina händer fortfarande rycker mig ur sömnen just innan jag kommit underfund med hur det kommer sig att jag aldrig lyckas åstadkomma det exakta minnet av hur din kropps seniga rörelser skred genom mitt liv för att sedan utan förvarning upphöra
Glömskan är förrädisk och gör att minnas lika omöjligt
som att hejda luft genom slutna handflator
Minnet lika omöjligt att uppleva som
havsbruset genom förlagda snäckor
Minnas en glömd havskrabba
känna hur den krälar omkring någonstans i en sommar som för länge sedan passerat

Man glömmer inte sådant här
Fan Baby jag har dig på tungan

Ska jag bekänna att det händer att jag ropar ut ditt namn i natten
I ett försök att bli av med ett utav de många namn jag en gång kallade dina
som spolats upp inuti mig likt havsslipad flaskpost
adresserade från ett tidigare jag
oigenkännliga men samma
distanserade ömhetsbevis
Baby, jag känner inte igen mig själv
Jag bekänner nu
att jag drömmer om dig lycklig, skrattandes och förfärligt gråtmild över skeden avgränsade min egen händelsehorisont
det är smärtsamma bilder av hur du promenerar över ängarna med den rostiga lien i ett stadigt grepp under höstens kopparfärgade himmel
och bakom dig rösten av en annan
ropandes ett utav dina nya namn