Tick, tock, tack.
Tiden saktades in
För att i en sekunds minut
Upphöra för att uppskattas

Du var där, du såg mig
Vem var du i en katastrof utan dess like

Din sagofe, viskades en röst tillbaka

Sanningen stod därför helt naken
Den var blek
Utan att hålla ton fördes den närmare mot ljuset av fiolstråk

Du hör en flod
Du ser en begränsning
Men det är enbart egot
HA!
Sa jag,
Nehedu. Ändlös är jag.

Jag är vis nog, rädslan är inte existentiell om du inte föder den.

BAM glitter, fiolstråk i evigheten
Gudomligeten hävdes fram
Nuet uppstod som Jesus hade klivit in på dramaten själv
Där var den, magin.
Existerandes i vår verklighet, medvetet.

Redo att upptäckas, redo att finnas.