Det släpper. Isen har gått i Fyrisån och det är fjorton grader ute. Grannarna 20 meter tvärs över ser mig inte röja loss i strumplästen. Det gör bara diskberget i hon. För femton minuter sedan lyfte jag skrotet som en dans. Rev sönder tradig jobbansökan till ett dammigt kontor för en dröm om ett liv bland böcker. Ett liv bland ord. Min dröm. Nedbitna naglar mot tangentbordet. Idag är det min dag. Heut ist mein tag.

Det lossnar. Ångest över gammal vardag byts till hopp om ny rutin. Ny kunskap, nya människor. Ingenting skall längre handla om det som var. Det som var för någon annan. En doer, vad fan är det? En medlöpare. Köpt av bjudsprit, liberalism och borgare. Lyssna på mainstream i VIP-tält med skuldchampagne. Nej tack. Ge mig lera och plastmugg, annars kan det vara.

Det faller sig. Jag är jag och det andra kan vara. Bara smutstvätten ser. Det är så jag vill ha det. Förgylld skit är fortfarande skit. Fejkfendi är fortfarande fejkfendi även om det bara är du själv som ser fodret. Bedragaren kan lura alla utom sig själv. Klumpen i magen förtär köttet inifrån. Skalet blir kvar som ett ärrat, sorgligt vittne. Släpp sargen. Gör valet. Nu.