Aldrig någonsin
var jag Pippi.

Nej,

som barn
var jag Annika.

ville göra som man skulle
följa regler

"det kan man väl inte heller"

Men det lilla samhället

och

framför allt
det lilla samhällets

barn

tyckte inte om Annika.

Nej,
man skulle
fuskasupaknullaochmobbaandrabarn

Då var man svinbra.
Cool.
Häftig.
Ball.

det var få val
högst upp på snygglistan.
eller
bäst på fotboll.

därefter en lång rad med snällasläppinmigwannabes
och andra som inte heller
vunnit lotteriet

sådana som aldrig ens fick nån lott.

en
sorglig,
ganska stor
facebook-grupp
”vi som inte hade pool på baksidan”

Annika ville bara vara duktig.
Läsa böcker om Kitty.
Gå i skolan.
Skriva.
Leka med katten.
Samla kottar.
Gå i skogen.
Lära sig växters namn.
Förstå hur humlor kan flyga.
Skapa hemliga världar.

få vara i fred
från hela världen
men mest av allt

från
andra
barn.

Annika växte ändå upp
på något sätt.

skaffade sig ett jävla pannben.
slutade försöka.

gömde undan Annika.
Ställde Pippi framför.

och det blev bättre.
eller i alla fall mindre ledsamt.

lika ensamt.

Pippi är jobbig.
Pippi ber folk dra åt helvete

och

äga
sin egen fråga.

Skaffa en ryggrad

ditt
as.

Nej men,
det vill ingen lyssna på.

och det blir så dålig stämning.

Annika blev
så jävla less

på
att hålla

god
stämning.

så nu är Pippi här.

Grattis världen.



och ni undrar varför jag inte vill ha barn.

Pft.