Det är märkligt det där med morgonluft. Hur den kan vara kväljande, sväljande, rent omöjligt dväljande. Men när något skiftar märks det överallt, från rö till ö och pö om pö. Att olidligen vänta på att någoting ska vända och sedan se det hända utan synbart slut och ända. Obarmhärtigt låta rimligheten lämna plats för verkligheten, så genomträngande tresamheten.

Allting startar med ett korn av sanning.