Du var som solen
vid middagshöjden.
Du var glädjen,
du var fröjden.
Du var dagens
vin och bröd.
Du gav mej tröst
vid kvällsolsglöd.

Du var ljuset
i skymningslandet,
när jag förstod,
att kärleksbandet,
höll på att brista,
när allt förbrann.
Det blev så mörkt
när Du försvann.

Ingvar Björkdahl
Mariestad