det har runnit
mycket vatten under broarna
och nu forsar det som fan igen

våren är alltid
en tid då sinnena skärps
det börjar gå hårt

fullmånens bleka sken
skär som rakblad
rakt in i min känsliga själ

nu har jag
monstren med mig
på dagen också

men när det man har
att välja mellan
är himmel och helvete

det finns bara två lägen

så är valet
oftast ganska enkelt
men det är farligt

nu forsar det som fan igen

fullmånens bleka sken
skär som rakblad

nu blir det åka av igen

min ångest,
mitt ljudlösa skrik –
bara jag själv
kan höra och känna