Ditt leende får vem som helst att smälta, dina ögon lyser upp tillvaron i de mörkaste vråarna.
En blänkande kristall som är svår att hitta, men som jag fann och njöt av.
Du stal mitt hjärta och fyllde det med njutning som man aldrig kan glömma.
Din röst berör allt hos mej och ditt härliga skratt klingar som ljuv musik i mina öron.
Den dagen då du inte lyser upp tillvaron längre e den dagen då en stor och dyster klump har satt sig i magen och släckt allt det vackra jag såg hos dej.
Buketten med blommor jag gav dej skulle hellre varit den bukett när du fanns kvar.
Nu får jag lämna den på en plats där bara minnet finns kvar.
Den finaste kristallen är inte lika klar och vacker längre och din röst har tagit slut.
Aldrig får jag se dej igen, aldrig får jag höra dej igen, aldrig kan de mörka vråarna lysas upp av din närvaro.
Aldrig ska jag glömma dej.
Genom min sorg så läker jag och en vacker dag hoppas jag vi ses igen.
Älskar dej min vän och att för att du e just du!