Vi pratar alltid med oss själva.
Det pågår ett konstant krig inom oss.
Det är kriget mellan förnuft och känsla, hjärnan och hjärtat.
När man får en idé så är det hjärtat som vill, men hjärnan som ser alla risker sätter stopp för den idéen.
Många tror att den lilla rösten som pratar i allas tankar är en själv, men det är en begränsning som håller människan tillbaka från dess verkliga jag.
Vi människor är en känslovarelse som borde styras av känslor, inte av risker och egoism.
Om vi fortsätter lyssna på egot så kommer vi tappa bort hjärtats röst, och om den försvinner så kommer vi bara se oss själva och sluta tänka på varandra.
Egot tänker bara på sig själv, medan hjärtat ser smärtan hos alla andra levande ting.