Pojken med den blå boken vaknade upp på fältet med boken i sin hand.

Stjärnorna tindrade högt däruppe.

Världen omkring honom var mörk men något lyste samtidigt upp den.

Hundratals kandelabrar brann mellan tränden och ute på fältet.

Han vandrade genom det ankelhöga gräset och njöt av hur stråna kittlade hans fötter.

Han höll den blå boken i ett stadigt grepp och visslade på en melodi som fåglarna i norr lärt honom.

Den svarta malen satt likgiltigt lutad över den röda boken och spann en gråvit väv över pärmen.

Det var ungefär då som stjärnorna började falla.

En

Efter en

Efter en.

Den röda boken hade han aldrig läst och ville inte heller göra det.

Det var knappt att han mäktade läsa den blå.