När min längtan saknar ord och mina försök till rop blir en viskning då känns tomheten som störst.

I mitt inre bygger saknaden ett bo av brännande nässlor, ett rede där törnskatan gör anspråk på att flytta in.

Jag känner stor saknad då min själs jämlike inte finns nära, en jämlik tvillingsjäl som ger mitt liv lustfylld glädje och gränslös själslig kraft.

Du finns med i mina tankar, jag hör fortfarande dina ord till mig, de trygga lugnande orden om att allt är okej och att allt ordnar sig.

Det är på kvällen dessa längtans ord blir till tydliga bokstäver och det är på natten som mina rop blir starka och överröstar drömmen, mina längtansfulla rop som får törnskatan på flykt och raserar dess brännande rede.