Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett par händer

 

Jag är ett par händer. Dina händer. Narig är jag. Gamla är vi. Du och jag har funnits för varandra länge. Tillsammans har vi känt oss fram genom livet. Du och jag. Alltid har vi litat på varandra. Inte är jag vacker. Det vet jag. Ärrad och grov. Kanske är jag bara ett par nävar. Men i sådana fall dina nävar. Dina strävsamma nävar.


Minns du? Den där gången när vi byggde om köket. Du var så ivrig att bli klar. Längtade efter att få uppskattning av den kropp jag nyss fått lära känna. Åh, kommer du ihåg? Sedan när vi hyvlat färdigt den sista luckan. Då omfamnade hon dig. Jag trevade efter hennes silkeslena hår med mina sandpappriga händer. Följde hennes rygg. Höll om den smala midjan. Så liten hon var. Nu kan vi inget annat än minnas. Här i köket som vi tillsammans slitit för. Som nu är lika nött som du och jag.


Jag fumlar med kaffekoppen. Det är det vi gör nu. Fumlar. Du suckar och minns och låter mig vila på köksbordet. Och jag minns jag med. Det här köket har många minnen. Som då när hon lämnade oss. Du skakade av sorg och ilska. Jag greppade om flaskan och förde den till din mun. Vi var ensamma, men vi hade varandra. Det var bara att hugga i. Ibland så mycket att jag värkte, men vad gjorde det? Det fick oss att må bättre. Vi har hängt ihop så länge. Värken i mig blev bara värre. Jag fick torka bort en enveten tår i ditt öga. Utan dig var jag ingenting. Utan mig var du ingenting. Vi kämpade på du och jag.


Det är därför vi sitter här och minns. Var och en på sitt sätt. Jag minns hur allting kändes, även om jag numera är stel och obrukbar. Som vi har kämpat tillsammans. Lyft och burit. Följt träets ådringar. Smekt en kvinnas kropp tills jag kunnat den utantill. Vaggat ett barn till sömns. Alltid har vi varit där för varandra. Nu är vi mest stilla, men det är i alla fall fortfarande du och jag som fingrar på dukens spets. Tillsammans.




Prosa (Novell) av Linen
Läst 1728 gånger och applåderad av 3 personer
Utvald text
Publicerad 2006-06-07 18:16



Bookmark and Share


    Erika H
Jag blir nästan tårögd när jag läser. Slutet är så melankoliskt vackert att jag... ja, jag bara älskar det.

Det är inte bara händerna som smeker här. Du skriver smekande. Leder försiktigt mig vidare. I känslan av trä och mjukt och kallt och varmt. Njuter av sensationer upplevda med fingertoppar. Du ger mig en drömmande känsla av verklighetens små mirakel. Och jag tittar på dem. När jag skriver nu. Hur de bara gör det jag vill. Trycker in rätt knappar och ger till dig en bit av mig.

Ja, jag vill säga att detta är mästerligt skrivet och det säger jag mycket sällan.

Ger dig en femma ++ för denna helt sagolikt vackra text.
2009-01-08

  Per Teofilusson
ja, detta var ju förbaskat fint. Tänkte på det i dag när jag tvättade en skärbräda, plötsligt såg jag min ena hand, den höll i skärbrädan så självklart, den fanns där bara, stadig och stark, konsekvent. Kritik? Just nu njuter jag bara av din text.
2008-04-11

    peripeti
Snyggt! Vilket bra uppslag för en dikt!
2006-08-02

  Linda Antoinette
Helt underbar!
Den är helt förtrollande,
och när jag läser så försöker jag hela tiden förstå,
hur en person kan ta ett ämne som "händer" och skriva
så underbara ord om det så att man inte kan sluta läsa!
Vackert vackert vackert!
Och berörande..
2006-06-11

  AC
Åh, det här berör verkligen. Ett annorlunda berättargrepp. Texten viker inte av från spåret, konsekvent. Bitterljuvt utan att bli alltför sentimentalt. Kommer att tänka på Selma Lagerlöfs "Kejsaren av Portugallien". Det är det bästa betyg jag kan ge. :)
2006-06-11
  > Nästa text
< Föregående

Linen
Linen