En dag i mars
kom en liten blek man
med glasögon och allvarlig min
till vårt jobb

Han kallade till möte
för han var chefens chef
och han ville verka myndig
men vågade inte möta blickar

Stora välkända företaget
skulle spara pengar
sa han till bordet
och det var inte vårat fel

Han hade hört
att vi var bra
vi la in vår själ och vårt hjärta
och gjorde allt rätt

Men det hjälper inte
när stora företag ska spara pengar
någon måste kastas ut
så aktieägarna blir glada

Sedan sa han till bordet
att det var hans beslut
alldeles själv
undrar om han var stolt?

Därefter tog han sina viktiga papper
reste sig upp
sa hejdå till bordet
och gick ut från konferensrummet

Satte sig i bilen
körde tillbaka till Stockholm i snöstormen
jag tänkte att det kunde vara kul om han körde ihjäl sig
men, nej det var inte snällt, bort dumma tanke

En kollega blev ledsen
en annan arg
jag vet inte vad jag blev
kände mig nog lite lurad

Man kämpar och sliter
och försöker göra bra
tror att man gör skillnad
som är företagets motto

Så lite man vet om vad som ska hända
övertid ena dagen
andra dagen utslängd
som en sopa

Känner mig lite lite bitter
men samtidigt
tror jag det löser sig för oss ändå
på något sätt

Så jag njuter
i smyg ...
för det är första gången på många många år
som jag är ledig på våren ...