I bländvita shorts och neongula skor tar jag nu steget mot mitt nya liv, för många andra ett litet steg men för mig ett jättestort kliv.

Jag har väntat så länge på att få komma hit men med ursäkter många kom jag aldrig dit, jag börjar cykla mot mina nya mål, måste ju träna både rumpa och bål.

När färden är över känns livet rätt bra, endorfinernas rusning gör mig härlig och glad. Jag börjar redan att ana mitt nyvunna jag, får mersmak av detta och bokar ännu en dag.