Jag är en självständig och ansvarsfull kvinna.
Livet gav mig ett uppdrag att utbilda mig och få en högskole examen. Jag trodde på kärnfamiljen där båda föräldrarna tog ett gemensamt ansvar för vård och fostring av två vackra pojkar.
Jag kraschade in i verkligheten och fick huvudansvaret för pojkarnas uppväxt.

Tufft men lärorikt. Idag har båda pojkarna egna familjer. De hjälper till med det mesta för att allt ska fungera då båda arbetar. Glädjer mig när jag ser hur de är närvarande med sina barn.

Jag är så van att klara allt själv att jag blev handfallen när en man idag på lärarrummet frågade om jag ville ha en kopp kaffe. Hämtade ett litet bord eftersom det inte fanns något att ställa kaffekoppen på. Såg när jag druckit upp och undrade om jag ville ha mer. Vi diskuterade samhällsfrågor och jag kände mig lyft som kvinna av en man som bekräftade mig.

Själslig näring och glädjefyllt hjärta.
Jag mötte en gentleman