Dimgrå slöjor svävar över

Västerhavets inlopp

De kom smygande i natten

med fjäderlätta steg

Och luften är mild och len, det är

sydvästan som böljar in

med lugna andetag

Den som inget kräver utan bara

viskar hemliga löften om vår

Jag plöjer genom staden

i min burk av glas och stål

Åter i vardagens strömmande

brus och längtan

Alla är på väg någonstans

när klockan säger halv åtta på

centralstationens vägg

Jag tittar ut genom fönstret

Ser staden, invirad i det grå 

Kanalen är en stilla spegel där

träden syns hänga upp och ner

nakna ännu; ruvande stoder

Vagnen glider sakta förbi

Tisdag morgon; vi åker mot norr