Sensommardagen är högsommarlik och varm, lätta höga moln på klarblå himmel.

Svalan tränar sina vingar på hög höjd, gör sig redo för den stora flyttdagen.

Även jag gör mina flygövningar, vill uppleva att vingarna ännu bär.

Fjärilar flyger berusade runt lila blommor, lockade av söt oemotståndlig nektar.

Likt fjärilen flyger även jag stolt omkring, stolt över att vingarna ännu bär så högt.

Jag vet att min flygperiod är begränsad, inser att denna sista sommartid går fort förbi.

Mina minnen av livets försommar finns kvar, en tid då jag hade hela livet framför mig.

Jag har prövat mina vingar så många gånger, känner stor glädje över att vingarna ännu bär.

Jag vill inte flyga iväg lika högt och långt längre, vill inte utsätta mig för kärlekens himlastormar.

Så svårt det är att själv inse denna klarhet, vill bara komma lite högre denna sista gång.

Få uppleva en kraftig vind som griper tag i mig, låta mig svepas med en liten bit en gång till.

Jag har kvar minnen av alla tidigare flygningar, förvarar dem i det varmaste av mina inre rum.