Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Oändliga ensamhetens garn

Jag blir till ett litet, litet barn,
när skräcken sätter in
förlamar kroppen min
Oändliga ensamhetens garn

Verkligheten känns inte verklig
kanske väljer min kropp något annat
Kanske har hela mitt inre stannat
Världen har blivit märklig

Försöker vara tapper
Andas ut, andas in
Hemska ångest försvinn!
Jag har gråtit upp allt papper

Jag kan fortsätta i en evighet
Fastnar kanske i min borg
Fast i komplicerad sorg
Drunknande i min ensamhet






Fri vers (Prosapoesi) av Ett känsligt hjärta
Läst 307 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-05-17 13:45



Bookmark and Share


  morgonstjärna VIP
så väl du skildrar känslan ensamhet och sorg...vi är många som drabbas.
kram <3

2018-05-19
  > Nästa text
< Föregående

Ett känsligt hjärta
Ett känsligt hjärta