Jag går på regnblanka kullerstensgator
som svärtats i nattens mörker,
höstlöv som glittrar likt bladguld därpå,
jag går ensam i gatlyktors sken.
Det finns skönhet som inte alla kan se,
och lycka som aldrig alla kan få.

Jag är nöjd, trots en frusen bitande vind,
jag är nöjd med det lilla jag har.
För min blick den är skarp som en knivsegg.
Min sång den har ord, som är sanna och vackra.
Jag känner doften av kyla och regn,
och jag hör tystnaden klaga.

Men jag saknar att känna din värme,
jag önskar jag gick med dig hem.
Jag är trött, jag är sliten och timman är sen,
hemma väntar en obäddad säng.