så kupar du

dina solvarma händer

runt mitt hjärta

runt mina ögons puls

så rör trollsländor vid det öppna

spegelglaset

segla

segla in fjädermoln

en solfjäder

vävd

av sidenskira

så svävar fjärilar i körsbärsdalen

där broar viskar svar

valv

höljande

den röda nattens

inseende

öga

tonen

spräcker regnbågsglaset

det

vilket möjliggör

spegelns viskning

splittrat glas

en illusion

så säger sanden

skär in i hudens vandring

jag plockar glas

inflikat i

sanden

det skrivna har flutit ut

vågen sveper med från

kastade svepskäl

alabasterträd smälter

utmed kotrad

så kupar du

dina solvarma händer

runt

jag viskar att

hon inte finns mer

du måste inse att det är så

och jag ser

dina händer sjunka in i hav

hav tillit

du lyfter havet

vattnar mitt vissnade hopp

jag lindas in i åkervindans djupa visshet

alltmedan

tonen öppnas i

vassblåsarens

medandning

och ekan

häller ekon

in i näckrosens bidande knopp

i sommaräng seglar de

tystdunen