I vävens vita vindlar
emot mitt ansiktsmitt
går spökomspunna spindlar
vid objektivet vitt,
och ögongloben lindad
i kamerans överkast
står blixtstilla förblindad
men djupt i djuret fast.

Fast fastnad i dess fälla
som ringens ringa rov
till tangons tarantella
går dansen fram i skov,
för honan åttabenad
min mank mot mumsets mun
balansdansar förenad
med giftastråden tunn.

Fastsugen som en fluga
i nästets närhetsnät
hon tänker jag får duga,
hon tänker "sänk och ät",
jag är för fällans fara
blott stingets stimulus
men längtar äntligt para
mig med min succubus.