Jag föll för min Jaqline
till hasch och kokain
till tack och tjackpsykoser,
jag höll för höns-Kaqline
en pärla invid svin
som en för symbioser.

Jag föll från en Jaqline
att jaga dopamin
i Amsterdamsdistrikten,
jag tänkte; fan ta svin
som manskapt fantasin
i dödsdivinedikten.

All kärlek vill försvinna
förutan kvigokvinna
av intets intellekt,
än är intelligens
den ensambrist som känns
i kvinnans dödsessens;
en manskapt gränselsgräns
i kvinnors konvergens.