Där döda änglar ligger nära
den snöförsänkta vinterns vila
men stjärnebränslen brinner brutna
mot kärnemarkers masugnsmila,
där träder sig triangulära
små öppningar i kosmos
kring fyrkantsmarker myrförslutna
och mossan går för bloss loss.

Här hörs hur djupets djur hos Hades
i innanjorden andas
när mörkermarkers mitt förhålas
för resans rum som randas,
där ligger dessa lik som lades
att öppna jordens vita ritljus
som änglaängen stängd bestrålas
av sprängda bränslens spiritus.

Jag svidar mig att naken sväva
ur hörn i örnefjäder
och fritt från huvudet mitt öga
lösgörs ur djurets kläder,
att tunna tunnlar undergräva
när jordranden raseras
och härska hos det heligt höga
bland massor som passeras.

Jag flyger över flyktnättsslätter
från grundens gruskristaller
dit egna ägors existenser
ogeometriskt faller,
och asymmetrisk fjäderns fjätter
flyr tidens tingeltangel
att tidlös rida solglänsgränser
i fyrkantens triangel.