I mitt eget bärspektiv
är buteljens alkohål
tunntunnellandskapet,
till kannalen spillusiv
som beskvetter skalpdens skål
igenom skumhetsgapet.

Och för ögats öllusion
går jag vill i spillravin
ner klunkskapens trappsyler,
och ner i bubblors kannkanjon
så snubblar jag mot mantasin
som nykterveten skyler.

Så ser jag rent, och sent omcider
blankar jag på tankens port
akvariskt vit i akgranit,
där ögat simmar bort till tider
då ungbomsbröst var korkat hårt
och tjärleksdom fick själsresprit.