Ingen väcktes då hon vaknade.
De såg rätt igenom, kisade som om hon var ett lite suddigt fönster.

Hunden viftar på svansen. Han är söt. Pälsen känns varm och mjuk mot kinden.

Söndagstidningarnas många delar rasslar. De dricker te till franskbrödet som är rostat i ugnen.
På hennes plats vid matbordet står också en av tekopparna som hör till söndagar. Ibland äter familjen frukost tillsammans på söndagarna. Nu har de satt sig med tidningarna och hon äter sitt rostade bröd med marmelad och ost. Tekoppen är blå och har ett fat att stå på.

De tycker att det är skönt när hon tagit på stallkläder och cyklar iväg. Hon känner hur luften fyller lungorna. De röda gummistövlarna är lite för små nu.

Skottkärran är svår att köra uppför plankan på gödselstacken. Kärran är tung och regnet har gjort träet halt. Hon sätter fötterna i gödseln på sidorna av plankan för att få bättre fotfäste.
En hel bal med ny halm tar hon till boxen. Den doftar gott! Högaffeln är nästan lika lång som henne själv men hon har strött så många gånger nu att det mest är kul ändå. Hästboxen blir härligt fylld med guldgul halm! Nu fattas bara vatten. Hon får gå två gånger över gårdsplanen med vattenhinkarna för att fylla hästens stora 20liters spann. Hon är 11 år.

Skrattet kittlar i magen precis som det lite obehagliga när hon flyger i luften. De hoppar från höloftet ner i det mjuka löshöet.

Hästarna har börjat få vinterpäls, den är tjock och ofta ganska lortig. De gillar att rulla sig i hagen.
Hon borstar pälsen ren och kratsar hovarna. Hästen är inte hennes men nästan som om, idag. Det är en annan tjej i stallet som äger den. De flesta dagar får hon sköta om någon annans häst för att de inte har tid eller lust. Hon älskar att vara med hästarna!
Sadel och träns åker på i en fart för de andra väntar på henne utanför stallet.

De skrittar tillsammans genom byn ner till skogen vid stranden. Talldoft och lukten av gammal tång slår emot dem. Hästarna är pigga och vill sätta fart. De frustar och stampar.
Ljudet av galopperande hovar i vattenbrynet, havsvind och frihet! Hon är oändligt lycklig!
Vid bäcken i bokskogen får de kämpa för att få alla hästarna att våga hoppa över. Hon trillar av en gång innan hästen till slut bestämmer sig för att ta ett jätteskutt över. Sandbackarna i skogen är branta. Hästarna klättrar många gånger uppför och nerför, uppför och nerför, det tränar deras muskler. Det är lite läskigt att rida nerför branten.
De väljer att rida ”hoppstigen”. Snabbaste hästen först iväg över olika hinder som de hittat eller byggt själva av grenar. Stockar, en kvarglömd trälåda, stigen far som en orm mellan träden. Hon blir trött och varm, hästen är våt av svett och andas hastigt.
De rider tillbaka genom byn och pratar om allt möjligt. Det är skönt!

Höstmörkret gör gårdsplanen nästan svart och det är svårt att se vad hon krattar. Det är hennes dag att göra gårdsplanen ren. Hon tycker bäst om de dagar hon ska ge hästarna kvällsmat och sopa stallet. De kvällarna är hon ensam kvar och kan sitta och lyssna på hästarnas mumsande. Några gånger har hon råkat somna i morgondagens hö som hon tagit fram.

Cykeln står i mörkret bakom utedasset. När hon kommer hem måste hon hänga kläderna i pannrummet. Hon ska själv tvätta dem ibland för att de luktar illa.
Fötterna är kalla och utan känsel så hon tinar upp dem i kallt vatten som bränns.
På hennes plats vid matbordet är det dukat och maten finns i köket om de ätit lagad mat. Annars är det smörgås på tallriken och O´boy i koppen.
Lillebror sover och de sitter i det stora rummet och läser kvällstidningarna då hon äter. Klockan nio ska hon sova.

© Snuffa 20180613