Så många spår jag går ikväll
på sena ben av rening
i jakten på Galadriel,
mitt monument, min mening.

Vid stigens sten jag står igen
på dypassagen dyster
längs leder i Lothlorien
där skogen sken i lyster.

Men slutets sly jag slöts uti
vid gläntmagiers slänter
där skymt i skogens brynparti
var endast ändens Enter.

Där lindans lindher låg på lur
i sövbedövarsäden
och Mordorsbergens märgkontur
upptränger genom träden.

Jag ser miragens tysta torn,
dess öde ödesöga,
och på passagens höga horn
Galadriel hör föga,
så går vår hägringsjakt till hat
och mellan liv och döden
min aura når sin livskamrat
i Sauronögats flöden.