Vem kunde ana att jag skulle fasa för varje helg
Nu förstår jag dem som söker lindring i butelj
När torsdagen kommer börjar hålet i bröstet vidga sig till en krater
När torsdagen kommer börjar mina inre hånfulla röster spela upp elak teater
En pjäs om evig ensamhet
En kropp och själ som svälter ihjäl
En berättelse om torftighetens träl
Hånet sjunger och sjunger
om evig närhetshunger
Utlämnad åt verklighetens ovarsamhet
Ensam framför TV:n med en påse kolhydrater
Endast ekon av kollegor och kamrater
Vidriga grymma liv
Döden bara stal
Inte lätt att vara positiv
Det här kan inte vara min final