Sorgens paradis
här dansar människor utan geist
jag lyder ingen
ty jag är förlamad
Lyder inte själv

Famlar runt
som
flipperspel
i sirap

Hinner med att tänka
alla förvirrade tankar
som långsamt knådas
i matberedarens monotona värld

Jag stirrar ner på det söta
sockret som glittrande
åker ner i vardagens degiga kladdiga sörja
jästens fingrar blir till långa utdragna envig
i en ständig klump av glömda dagar
livsviktiga måsten
som strax försvinner i dagdegens innanmäte
för att aldrig dyka upp igen

Är det värt det flyger fram
krockar med rullgardinen
lägger sig platt på golvet helt livlöst
precis som kadavret på golvet
som katten släpat in

Jag tänker döden
men till och med den är trist grå