Sommarnatt!
Ljuset var magiskt på det sätt som ibland träder fram i mellanrummet från oväder till stilla klar himmel.
Just under nattimmarna när ljuset lever ett annat liv.
Allt utspelar sig i den sotgula ljusdimman.

Allt i mitt inre blir uppror utan att jag vet varför.
Allt i mitt inre blir stilla av ren förlamning.
Känslan stelnar mitt i ett utdraget snitt.
Skäran som skördar
Eggen som med tilltron förblöder

Det smärtsamma blir som lavan förstenad i det eviga stenhjärtat.
Hjärtat av magma som bara tåras i vargtimmens blekblåa ljus.

Jag gråter inte
Jag förargas ej
Stilla sipprar istället
en våg av stillsamma röda tårar
ut i min inre sjö utav saknad

Min död lär bli lik min sorg