Om det där svåra. Inte hade hänt. Hade ingenting förändrats. Det hade tagit längre tid. Än vad jag var beredd att slänga ut. Men att acceptera att det inte fanns någon väg framåt. Var svårt för dig. Att förstå. För du. Såg enbart saker och ting. Ur din synvinkel. Vad du ville ha. Vad du kände. Så kom det då till punkten då allting vände. Jag sa nej till allt. Som hade med dig att göra. För mig. Handlar nu mitt liv om mig. Inte om dig.