Sakta berörde de svarta läpparna din mjuka hals. Du stod helt stilla.
Rädd för att röra dig.Vad skulle ske härnäst?Hjärtat pickade som en hackspett i det bleka bröstet.
Som en mussla omslöt sitt skal, omslöt nu hans läppar den känsliga huden.Nålvassa stick. Blodlukten började tränga sig in i näsan.På något märkligt sätt kändes det ändå skönt. Bitterljuvt. En slags längtan efter det okända. Hans ögon blickade passionerat in i dina dimmiga. Det var över på några minuter. Allting blev svart...

Nästa gång du vaknade upptäckte du att du låg på en bädd av svart silke och röda rosor. Rakt framför dig hängde en antik spegel. Blek var ditt skinn och ditt svarta hår glänste mer än vanligt. Dina läppar lika svarta som hans.
Vid närmare beskådning fann du två små hål där hans läppar varit. Ena handen smekte lätt över halsen. Nyfödd till något annat. Till en nattens varelse.I dörröppningen stod han nu,den mystiske poeten. Lång slängkappa och dramatiskt långt hår.Långa klor till naglar. Ett belåtet leende.Den vackra rösten som viskade:
\"Perfekt!Du blev så perfekt.\"
Och han kom närmare och la sina starka armar kring din midja.Du kände kärlek fylla rummet.