Har vi älskat innerligt
om än en enda stund
vinner vi evinnerligt
den vila på vår rund
som villar oss tillsammans
från kaosets pendulum
att tidlöst vandra gammans
passage, Elysium.

Så älskade jag äntligen
ett vi, jag trodde så,
men vilan var egentligen
en rast som skulle gå,
en rast i skogars skönhet
av massors attraktion,
än väntar väl vid krönet
Elysiums kärleksbon.