Äntligen syns en förbättring angående brännskadan som jag offrade en mugg skållhett te för att erhålla. Idag har livet lugnat ner sig. Ett eventuellt marknadsbesök stod i mitt personliga horoskop som jag själv skriver och redigerar inuti huvet mitt.
Bra för miljön när man bara använder hjärncellerna som ett evighetsblock som man kan skriva hur många gånger som helst på och även radera. Tur att man har de där små gnagarna där uppe på översta våningen, i styrcentralen som bär mitt namn.

Alltnog . Jag testar. Tar Kymcon (mopeden) ock drar iväg till närmaste tankställe (Myckelgensjö, Handlar´n 0,5mil) Där vräker jag i full tank, det går i futtiga treåenhalv liter. Det är ju så man skäms när man kört 11 mil. Går in till kvinnan i affärn och provianterar och tar ut 400 i marknadspengar.
Iväg bär det i 50fart hem igen för att ge mina ben sista smörjelsen med en salva jag hittat i medicinskåpet, säkert inköpt av min särbo. Jag brer på ett rejält lager och klipper upp två treliterspåsar av plast som jag försöker trä på mina sargade lår. Det går inte! Jag klipper upp dem och lägger dem som ett omslag och tar wrapmastern och virar ett par varv gladpack runt vardera låret. Sedan drar jag på mig mina blommiga vackra svartvita byxor, drar på mig stövlarna och är redo för avfärd.

Mot Junsele! Det får bära eller brista, ut i skratt, då helst. Tänk att Gudarna anförtrott mig en moped man kan lita på, känner mig utvald och stolt när jag med moppens hjälp äter upp kilometer efter kilometer medan hetsommarvyerna drar förbi längs vägen. Halvvägs passeras Kläppsjö där många av mina yngre midsomrar druckits upp. Puttrande fortsätter moppen sin trogna resa mot Junsele. Sedan jag passerat kraftverket vid Edsforsen i Ångermanälven dröjer det inte länge förrän jag fäller ut stödet och stoppar motorn med nyckeln.

Mössan stoppas i toppboxen tillsammans med min skitiga jacka samtidigt som jag tar fram en grön kavaj som går fint ihop med mina gladpacksskyddade byxor.
Hinner inte mer än parkera förrän en hundrastande kvinna frågar om jag kört ända hemmifrån (4 mil) Jo, jo, det är ju så varmt nu så. Går sedan ut i den myllrande huvudgatan med alla stånden. Tittar lite här och lite där, reagerar på priserna som jag tycker är i högsta laget. Antagligen är jag lite secondhandskadad angående priserna.

Köper lite hembakade tjockkakor när jag blir påhejad av en invandrare från Kairo som jag träffat tidigare. Han har praktik på Junseles Röda Kors så jag vänder stegen och går dit. Tittar på en jacka men tyvärr är den i minsta laget men chefskvinnan tycker jag ska köpa en kasse för 65 som jag sen kan fylla upp med jackan och andra kläder. Jag tackar nej men lovar att återkomma en annan dag.
Just som jag ska gå tilltalar mig en yngre person ” Visst är du skådis?” ” Håller du fortfarande på?” ”Det var ju i Bredbyn” säger jag. Ja det är därifrån jag kommer, du var bra. Med ett Tack! avlägsnar jag mig från butiken.
Väl ute på gatan bestämmer jag mig för att köpa en liten present till min särbo. Sedan dyker en önskan upp om ett nytt fodral till min iphone 4 som jag har för vana att tappa bort på grund av dess anonyma färg (svart).
En thailänska hjälper mig med fodralet som har alla regnbågens färger på sig. Det blir bra, bestämmer jag mig för.

Bäst jag går där och känner mig duktig är det en karl i mörka solglasögon som rör vid mig bakifrån och som tror jag ska känna igen honom i dem. Tackochlov tar han av sig dem och avslöjar sig som musikansvarig för musikalen vi spelade upp på hembygdsgården i Bredbyn för många år sedan. Hans kvinna, som skrev manus, är också med samt hon som ledde alltsammans.
Det blev ett glatt återseénde som resulterade i att jag lovade hälsa på dem endera dan i hans mammas stuga där hon var född i Juvanådammet

Med det glada återseéndet satte jag punkt för årets marknadsbesök och återvände hem i den 27gradiga värmen med hjälp av en eller annan bränd mandel som jag inhandlat dagen till ära.