Jag sätter på mig
mina nötta jeans
Drar en randig T-shirt
över mitt sargade bröst

Mina blå mockaboots
sitter fint trots min
stelhet från
bårhusets brits

Går lugnt ner till
järnvägsstationen
där tåget står

Den gamle konduktören
hjälper mig ombord
"Detta tåg är reserverat
för er. Ring när ni behöver
mig"

Tåget rör på sig
och jag känner
en märklig frid

Jag förs tillbaka
i tiden
Blir yngre och
yngre för var minut

Min syster, som avled i år,
kliver på vid nästa station
Hon är utan kryckor nu
och strålar som en sol

Efter att tåget gått
genom ytterligare en
tidszon hör jag hur
min mor kliver på

Hon skrattar så gott
när hon ser oss två

Till slut närmar
vi oss tågets
Slutstation

Vi åker med buss
till Tromsö

När vi kommer
fram är släkten
samlad

Onkel Hans bjuder
på dramm och Birger
spelar på sitt bälgaspel

Det var en märklig resa
Här blir jag kvar

Döden är inte slutet
den tanken har jag kvar