jag gav dig min morgon
men du bara skrattade

jag sa att jag inte vågar ge dig komplimanger för att du endå kommer lämna mig
du sa det är ett tecken på osäkerhet

vill aldrig mer träffa dig
så som du fått mig känna mig

ska aldrig ge bort mig själv till någon igen
ingen ska få röra mig över ryggen

ingen ska få vända sig om i sängen utan att hålla om mig
som om jag inte ens var i samma säng

det är för varmt i rummet
ingen vind inget blåser omkull

nu vill jag inte mera
jag hatar er alla
hur ni hånskrattat bakom min rygg
fast än jag alltid valt att se det bästa i er

nu är det slut
jag gör slut med känslor för andra nu
det kallnar på min hud
frosten bildar kristaller på mina långa spindelfingrar
som ingen vill ta i mer än en gång
nu är det slut på solen
ingen mer fågelsång