Måste ha det som får mig att känna mig levande,
jag klänger mig fast vid dig och ser på dig bedjande.

Du låter mig inte få det som jag vill ha,
du har tagit mig hem till dig för att få mig att må bra.

Jag skriker och slår dig när du inte låter mig bli hög,
du frågade vad det var i mitt liv som inte dög.

Jag slog händerna för ansiktet och grät,
du tog mig i din famn och sa att du mig förlät.

Du sa att \"nu är det på tiden att du rycker upp dig\",
jag måste medge att det är skönt att du finns här hos mig.

Utan dig hade jag nog legat kvar på brunnens botten,
men med en stark vilja och ditt stöd så mår jag toppen.

I början gjorde du mig lack,
men idag är jag skyldig dig ett tack.

Jag vet att det tog lång tid innan jag sa det ordet,
men jag var tvungen att återfå modet.

Nu vet jag att du med mig i mitt liv vill vandra,
utan att mig på något vis klandra.

Du var en främling som jag inte kände,
som jag tvingades att träffa när allting hände.

Du såg mig i ögonen och sa att du skulle göra allt för att hjälpa mig,
jag suckade ljudligt eftersom jag inte trodde på dig.

Men det visade sig att jag hade fel,
du var faktiskt den som gjorde mig hel.

Jag hoppas att vi för evigt håller kontakten,
och att du finns kvar om jag skulle mista kraften.