att ”må bra”
som vi säger
sådär klichéartat

för mig
är det inte
så märkvärdigt

jag har inte
så höga krav
på just det

en dag
ibland bara en kort stund
utan ångest

utan skuggorna
som vanliga dagar smyger omkring
som följer mig var jag än går

jag vet sällan när jag vaknar
om jag ska få ”må bra”
den dagen eller inte

varje morgon är det
som ett sten, sax, påse
mot demonerna

det finns
inget säkert kort
att satsa på