Jag har gått miste om en gemensamhet
Min röst verkar inte spela någon roll
För vem ska jag prata,
när ingen skillnad kan bli gjord?

För när jag inte klarar säga vad som är fel,
väljer jag att hålla min mun stängd

Tacka fan att jag är tyst,
när allt jag gör inte ses
Konstanta jämförelser,
med det jag inte gör

Jag vill så gärna bestämma
Men utan makt blir det svårt
Allt jag inte borde berätta,
skulle ha sagts för länge sen

Klandra ni mig,
visst är det ypperligt att göra så,
när jag alltid för er spelat teater
Jag kände mig så naken i utklädnad
När salongen ändå var ekande tom

Jag har en känsla ni inte kan stjäla mig
Hjärtats slag mot mitt bröstben,
hur mitt vänstra bröst rör sig
När den jag är inte räcker till

Men självfallet,
det är upp till er
Agera inte på mina osagda ord,
ändra inte på något alls,
låt livet pågå som det är

Att jag håller klaffen,
gör ändå samma skillnad
Som om jag från känslornas esse,
skulle skrika ut alla mina bördor