Jovisst, festen var festlig, utan förstånd
Där dansades döden tyill liv och livet till döds

och hårdast bländade blinda drack rakblad och spik
som hyllning till dödens förtäring av livet som lik

nu spikar vi giriga skuggor fast på falska
förlåtelseböner, att fladdra i vindens ilskna
morsesignaler från gudar utan nåd:

"de stummas smide, på härtats glödande städ
av ords och meningars flammande tystnad
de dövas dånande hörsels bommande bumerangs vinande bristning
de bländads flykt undan ögonblicks rapport
om blödande vind över livets fallna spldater ...

ljus sökte vi alla, från vaggan till graven
men lydande MAMON följde vi, bländade, bladen
i dödens Dödsbok, karterad av Djävulen själv
och tystade oskulds mun med sockervadd

likt himlens värnlösa väderstreck i trasig
kompass via snurrande nål söker mål och riktning,
sökte vi, famlande inom erans
strålande Kärnverksamhet via ostyriga strömmar
i hav och däri vårdbehövande varelser,
vägen mot fortsatt framtid i möjlighetens
omöjlighet till fortsatt leverne efter
krympt perspektiv: synen titt-ut fönstertitt

För sent såg vi Sanningen: Andra, viktigare värden
än Penningens fanns där i livet - Livet!

nu tystad, men vi minns Mor Jordens sång,
den sång som Hon sjöng när vi föddes en gång ...