Poet, du GUDS talman i mänskornas rike,

slå an nu din lyra och stäm

nu, du sjungande änglarnas like

kärlekens toner och skänk oss dem.

Slå an! Sjung ut! Låt rymderna brusa,

himlarna sjungande tala.

Sprid över jorden kärlekens ljusa

toner, likt sjungande svala.

Flyg som en doft ur rosens dagg

in i var människas sinne.

Sjung till en smekning var sylvass tagg

som du kan finna där inne.

Strö tindrande stjärnor i mänskans tal,

i tankarna blomdoft och solstänk.

Skruda var själ för en Konungabal;

i fluidum av böljande solblänk.

Du äger, Poet, Oändlighet

du äger de krafter som danar

eländigt NU till ljus evighet.

Sjung makt in i vakna som varnar.

Du räddar, Poet, vår Jord ur nuets Helvetesbål

ty livet har skänkt dig helande ord

ur visdomens heliga skål.

Så tag nu dem och välj de ord

du känner att Jorden valt

vid tidernas morgons dignande bord

och tona så orden Sakralt.