I

Han hämtar trasor från
sitt stora förråd

Mattorna vävs av gyllene färger,
musikslingor, poesi och filosofi

De förunderliga mattorna är
lugnande att gå på och du hör
musiken och en kör av poeter
ledsaga dig

Mattorna sträcker sig över
alla gränser och din vandring
tar aldrig slut

II

När jag går på
mattorna kan de
identifiera mitt
känsloläge

När jag går i
dystra tankar
hörs musik från
en underjordisk
orkester

När jag är likgiltig
hörs
instängd muzak
från en
hiss

När jag är
på stridshumör
dundrar pukor

I glädjestunder
lyfts jag upp
från golvet
till en virvlande
dans

III

Mattorna tar mig
dit ingen människa
nått

Över öknar
Över hav
Upp till bergens toppar

Jag lever i
ett lyckorus

När mattorna nöts
hörs vävarlarvernas
Symfoni

Det slitna
ersätts med
nya lager
poesi
musik
konst
filosofi

En sällsam väv
av harmoni

IV

I stunder av nöd
behöver jag stöd
som ingen
människa kan ge

Då lägger jag
mig på mattan
och får massage

Det strömmar
musik och poesi
genom blodet

Mitt inre dis lättar
friden når mig
Jag kan le igen